kyrkan

Branden i Älvestad kyrka 2007

Älvestads kyrka ligger på en höjd kringgärdad av slättbygd. Kyrkan har anor från tidig medeltid, men efter kraftiga förändringar under senare tid fick den en mer nyklassicistisk karaktär. Långhuset är rektangulärt med fullbrett, rakslutet kor. Sakristian vidbyggdes på korets nordsida. Kyrktornet är placerat på västgavelns södra del och kröntes innan branden av en liten, fyrsidig lanternin. Kyrkan har vitputsade fasader och stickbågiga fönsteröppningar. Älvestad kyrka uppfördes av en storman i slutet av 1100-talet, sannolikt med långhus, smalare kor samt absid. Under medeltiden vidgades koret till i bredd med långhuset. Absiden avlägsnades och östgaveln försågs med strävor för att kunna stå emot påfrestningen när kyrkan fick kryssvalv. I mitten av 1700-talet hade folkmängden ökat i sådan omfattning att sockenborna ej kunde beredas plats i sin helgedom. Den handlingskraftige friherren, generallöjtnaten och landshövdingen över Kalmar län C.G. von Roxendorff, som ägde största gården i Älvestad, drev då frågan att kyrkan skulle utökas mot norr i höjd med norra sakristieväggen, dvs till dubbel bredd. Kyrkan skulle även förlängas mot öster med ca fem meter. I denna förlängning lät Roxendorff tillskapa ett gravkor, det sk. Roxendorffska gravkoret. I samband med eller strax efter utbyggnaden uppfördes en läktare i väster och en orgel av den kände orgelbyggaren Johan Wistenius installerades. Under hand har mindre förändringar utförts. 1836 utbyttes den 20 meter höga tornspiran till ett lantermintorn. 1949 gjordes en omfattande inre renovering och på 1960-talet knackades all utvändig puts bort, kyrkan omputsades och vitkalkades. 1994 moderniserades kyrkan med HVC och ett pentry, samt ommålning i en ljusare färgton. I början av 2000:talet företogs också en utvändig renovering. Då vård-och underhållsplan upprättades hösten 2003 ansågs kyrkan vara i mycket gott skick. Branden Den 29 mars år 2007 eldhärjades kyrkan genom ett gnistregn från en närliggande industrifastighet, som fattade eld vid svetsningsarbete, tog sig in under det enkupiga tegeltaket och fick fäste i det underliggande torra takspånet. Räddningstjänsten i Motala fick larmet om att en brand utbrutit i en verkstadslokal i en ladugårdsbyggnad klockan 12.25. När räddningstjänsten kom fram hade elden brutit igenom taket och byggnaden var övertänd och den man som skadats inne i byggnaden togs då omhand av ambulanspersonal. Brandmän från Borensberg och Motala var på plats efter 18 minuter och började släcka branden i verkstaden. Där inne fanns även gastuber som man arbetade för att kyla ner. Elva minuter över ett upptäcktes det rök från kyrktakets nock. Innan hade man inte ansett kyrkan vara hotad, men det måste ha varit så att flagor i ett tidigare skede letat sig in under takpannorna. Styrkor från Linköping, Vadstena och Tjällmo tillkallades för att hjälpa till. För att få kontroll på elden tillkallades samtidigt en stegbil men när den hunnit fram hade branden redan spridit sig för mycket, dessutom hade man problem med att få fram tillräckligt med vatten, men vid 15-tiden hade man börjat ta vatten ifrån Svartån. Under släckningsarbetet skadades en brandman från räddningstjänsten i Motala. Samtidigt som han stod på en stege och sprutade vatten mot taket övertändes kyrkan och taket rasade in (se länk). Det hördes en explosion samtidigt som ett eldklot kom rusande emot honom. Kollegorna sprang snabbt till undsättning och med hjälp av dem kunde brandmannen ta sig ner för stegen och tas om hand om av ambulanspersonal. Tillslut spred sig branden även till kyrktornet och inget av kyrkan återstod att rädda. Sammanlagt försökte ett 25-tal brandmän bekämpa elden. På sen eftermiddag skickades Linköping och Borensbergs brandmän hem och Motala, Vadstena och Tjällmo koncentrerade sig på eftersläckningsarbetet. När det upptäcktes att det brann i kyrkan gick folk in i kyrkan för att rädda inventarier. Kyrkvärden Arne Ekholm låste upp kyrkan. Han tog sig även upp i tornet för att stänga portarna i klocktornet.Tack vare rådigt ingripande kunde praktiskt taget alla lösa inventarier räddas, man kunde bland annat rädda altartavlan, textilier och ljuskronor Åskådarna var alla mycket tagna av vad som hänt och menade att det är en märklig känsla att se deras kyrka brinna och förstöras. Återuppbyggning Efter att beslut tagits i kyrkofullmäktige att kyrkan skulle återuppföras togs kontakt med slottsarkitekt Per Rydberg, Vadstena, som åtogs sig uppdraget som arkitekt. Vid ett antal "stormöten" förhörde sig Rydberg om församlingens behov av kyrka och upprättade därefter två huvudförslag-lika den kyrka som brunnit eller en mindre. I förslaget skulle även vävas in möjlighet till att inrymma församlingshem. Kyrkofullmäktige beslutade enligt förslaget mindre kyrka. Den mindre kyrkan skapas nu genom att 1700-talsväggarna sänks. Nordost om själva kyrkan kommer de att bilda Iåga murar runt en "utekyrka" och i nordväst blir de väggar till en sakristia och andra komplementutrymmen norr om det blivande Iånghuset. Tegel och huggen sten efter rivningen, togs tillvara och skolungdomar hjälpte under sommarlovet 2009 till att göra dem rena från murbruk så att de kan användas vid återuppbyggnaden. En del av materialet, som är från medeltiden, återanvändes redan vid 1700-talets utbyggnad. Arkeologer började redan i maj 2009 att undersöka marken inne i kyrkan. Arbetet kom att hålIa på ända in i november beroende att så många lämmningar fanns under kyrkans gamla golv. Vid utgrävninqgarna har gamla grundmurar frilagts och ett oväntat stort antal gravar påträffats, liksom en tidigare okänd gravkammare. Uppbyggnaden av kyrkan kom igång under den stränga vintern 2009 /10 och då behövde inklädnander och uppvärmning göras för att motverka skador på murarna. Ett nytt utrymme skapades under det blivande kyrkgolvet där skelett som hittats under utgrävningen återbegravts efter att de undersökts färdigt. Norrväggen i det medeltida kyrkorummet revs på 1700-talet men på dess plats har en Iånghusvägg åter murats upp. I dess nedre delar är sten, huggen på medeltiden återanvänd så att stenarna "kommit tillbaka" dit där de tidigare funnits. Den medeltida öppninqen mellan torn och Iånghus som delvis varit igenmurad är återställd. En gravkammare under mark (Roxendorffska) väster om den blivande kyrkan har murats igen och dess tak är förstärkt. Den kommer att ligga dold under mark. 4 stycken medeltida järndörrar återanvänds. Man har med klokhet och kunskap lyckats återskapa den medeltida kyrkan, men i ett modernt snitt. Koret har vidgats mot norr där ett stort fönster ger ljus och rymd. I norr har den på 1750-talet utbyggda delen disponeras för kapprum, HWC, pentry, förråd, teknikutrymmen samt sakristia. Den tidigare stora sakristian har omvandlats till en "utekyrka" för friluftsgudstjänster, bröllop, dop mm. Här har även en klockstapel för den gamla lillklockan uppförts, som ett minne från tiden före branden. Material och teknik har valts och utförts enligt gamla beprövade normer. Kyrkan invigdes söndagen den 22:e maj 2011 med deltagande av bl.a. biskop Martin Modéus Det var fullsatt i nya kyrkan under invigningsgudstjänsten. Församlingen sjöng inledningsvis en psalm vid kyrkgången utanför kyrkan. När biskopen, som traditionen bjuder, knackat på kyrkporten fylldes kyrkan med människor. Biskop Modéus berättade om återuppbyggnaden av kyrkan och om kyrkans betydelse nu och historiskt sett. - Idag är det många som har motstridiga känslor. Där finns sorgen efter branden, men också glädjen över att åter kunna fira gudstjänst i kyrkan, sade Linköpingsbiskopen. Modéus ville att församlingsborna ska trivas och ha roligt i sin kyrka. Han poängterade också behovet av kyrkan som stöd i ett tungt sorgearbete. Men framför allt är kyrkan en mötesplats för människorna i bygden, menade han.