Antal besökare
Älvestad Hembygdsförening
Knektarna i Älvestad och deras torp.
En sammanställning över Älvestads soldater och deras soldattorp
1993 slutförde Tore Eriksson sitt forskningsarbete om soldaterna och soldattorpen i Älvestad
socken. Han hade lagt ned mycket tid på att få fram all data. Det var innan internets tid och man
var då tvungen att åka till forskarsalen på Riksarkivet på slottet i Vadstena och leta bland
mikrofilmade akter och böcker vilket var mycket tidsödande. Numera sitter man hemma
framför datorn och söker i avfotograferade högupplösta bilder från hela Sverige och även
andra länder.
Tore kallade sin slutprodukt “ Från ryttare till allmän värnplikt. Indelningsverkets knektar i
Älvestad socken uti Bobergs härad åren 1776-1948”. Han skrev så här om sitt arbete:
“Vi bär alla på ett landskap. Något vi själva formar,men som i sin tur danar oss. Människan
är landskapet och landskapet människan. Det är ett samspel av kärlek och trygghet,sorg och
möda.Och inte minst tid. Denna samnanställning har kostat mig både möda och tid men nu är
den färdig. Min samnanställning av Älvestads knektar gör inte anspråk på att vara
hundraprocentig .Jag har försökt att få med alla data om den indelte soldatens
familjeförhållande.Elfvestads,(gammal stavning),knektar är säkert inte unika på något sätt.Möjligen för att torpen låg tätt just i
den så kallade "Drottninggatan. Av de 23 som fanns i socknen låg 12 vid eller i nära anslutning till vägen. Drottninggatan är en två
kilometer rak vägsträckning,rakt igenom den forna sockenmarken,med Älvans Stationshus och Bobergs Häradsallmänning i ena ändan och vägen mellan
Klockrike och Skeppsås i den andra. Vid storskiftet 1769 lades den ut som vallgata för nötkreatur,hela 10 alnar bred(= ca.6 meter). Vid laga skifte den 26 mars
1859 blev den betydligt smalare får vi förmoda.
Det finns fortfarande knekttorp som har sitt utseende kvar,men det stora flertalet är tyvärr rivna eller ombyggda. Man kan säga att nittonhundratalet har
varit nydaningens tid då det har gällt bostäder och att tidens tand farit illa fram med de gamla husen.Det har varit ett tidsödande arbete men samtidigt
mycket stimulerande att följa den indelte soldatens liv i deras torp. Barnaskaran var ofta stor men sjukdom och umbäranden gjorde att många gick bort i
unga år. Under resans gång, (man kan se det som en resa genom tiden), har jag träffat på familjer som mist två, tre och fyra barn under kort tid. Djupt gripen
av familjens öde har jag förstulet torkat bort en tår i ögonvrån.
Jag har fortsatt på Tores arbete och utvidgat det genom att ta med de ryttare som fanns innan 1776 i Älvestad. Varje rusthåll i socknen skulle hålla en ryttare
och en häst i tjänst. Rusthållaren fick i gengäld vissa skattelättnader. Jag har kommit knappt hundra år till, tillbaka i tiden genom att studera de
Genreralmönsterrullor som skrevs vid respektive kompanis mönstring med vissa år mellan. Däri kan man hitta ryttarens namn, när han blev antagen och
mycket annat om soldaten. En detaljerad beskrivning av hans häst finns också med. Även hästens död går oftast att finna där.
De flesta ryttartorpen låg på helt andra platser än vad de senare soldattorpen låg/ligger, det kommer så småningom på hemsidan också.
Bild från Generalmönsterrullan över 1:a
Kungl.Livgrenadjäregementet soldattorp 76,77
och 78 år 1884
Carl Alfred Köhl,1844-1891.
Livgrenadjär i torp nr 62,
Kölbäcketorpet mellan 1865 och 1891
Vill du se de gamla sidorna så finns dom här
Elfvestad socken uti Bobergs Härad var indelat enligt följande: Wreta Kloster Kompani, 1:a Kungliga Livgrenadjärregementet 10 rotar.
Grenadjärtorp nr.72, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82. Bergslags Kompani, 2:a Kungliga Livgrenadjärregementet 13 rotar.Grenadjärtorp nr.40,
41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48. 49, 50, 52, 62.
Från 1776 är den första noteringen i husförhörslängderna. Älvestads sista knekt gick ur tiden den 5 sept 1948. En
epåk i Sveriges militära historia var tillända. Knektarna formade på sitt sätt landskapet genom den omfattande
uppodling av mark som de genomförde. Men vi får inte glömma att hade de inte haft en kvinna vid sin sida som
arbetade idogt hade detta inte varit möjligt. Om någon ska ha en medalj så är det hon. Eftersom Älvestad är en
lantbrukarbygd är marken fortfarande åkerjord som bär skörd varje år. Jag kommer att bära en bit av detta
landskap med mig genom livet,trots att jag inte är född här.Min förhoppning är att någon ska ha glädje av de
noteringar som jag samlat.En del kommer att tycka att det är skräp,andra att det är intressant,men hur ni än
kommer att tycka så är det en del av vår sockens historia.
Älvestad 1993
Tore Eriksson”
