Knektarna i Älvestad och deras torp.

En sammanställning över Älvestads soldater och deras soldattorp Uppdatering av tidigare data.

1993 slutförde Tore Eriksson sitt forskningsarbete om soldaterna och soldattorpen i Älvestad socken. Han hade lagt ned mycket tid på att få fram all data. Det var innan internets tid och man var då tvungen att åka till forskarsalen på Riksarkivet på slottet i Vadstena och leta bland mikrofilmade akter och böcker vilket var mycket tidsödande. Numera sitter man hemma framför datorn och söker i avfotograferade högupplösta bilder från hela Sverige och även andra länder. Tore kallade sin slutprodukt “ Från ryttare till allmän värnplikt. Indelningsverkets knektar i Älvestad socken uti  Bobergs härad åren 1776-1948”. Han skrev så här om sitt arbete:   “Vi bär alla på ett landskap. Något vi själva formar,men som i sin tur danar oss. Människan är landskapet och landskapet människan. Det är ett samspel av kärlek och trygghet,sorg och möda.Och inte minst tid. Denna samnanställning har kostat mig både möda och tid men nu är den färdig. Min samnanställning av Älvestads knektar gör inte anspråk på att vara hundraprocentig .Jag har försökt att få med alla data om den indelte soldatens familjeförhållande.Elfvestads,(gammal stavning),knektar är säkert inte unika på något sätt.Möjligen för att torpen låg tätt just i den så kallade "Drottninggatan. Av de 23 som fanns i socknen låg 12 vid eller i nära anslutning till vägen. Drottninggatan är en två kilometer rak vägsträckning,rakt igenom den forna sockenmarken,med Älvans Stationshus och Bobergs Häradsallmänning i ena ändan och vägen mellan Klockrike och Skeppsås i den andra. Vid storskiftet 1769 lades den ut som vallgata för nötkreatur,hela 10 alnar bred(= ca.6 meter). Vid laga skifte den 26 mars 1859 blev den betydligt smalare får vi förmoda.   Det finns fortfarande knekttorp som har sitt utseende kvar,men det stora flertalet är tyvärr rivna eller ombyggda. Man kan säga att nittonhundratalet har varit nydaningens tid då det har gällt bostäder och att tidens tand farit illa fram med de gamla husen.Det har varit ett tidsödande arbete men samtidigt mycket stimulerande att följa den indelte soldatens liv i deras torp. Barnaskaran var ofta stor men sjukdom och umbäranden gjorde att många gick bort i unga år. Under resans gång, (man kan se det som en resa genom tiden), har jag träffat på familjer som mist två, tre och fyra barn under kort tid. Djupt gripen av familjens öde har jag förstulet torkat bort en tår i ögonvrån.  

Jag har fortsatt på Tores arbete och utvidgat det genom att ta med de ryttare och infanterister som fanns innan 1776 i Älvestad och även gjort en livsbeskrivning av alla soldaterna där det har varit möjligt. Jag har startat vid c:a 1684-88 då de flesta soldaterna var indelta. Varje rusthåll i socknen skulle hålla en ryttare och en häst i tjänst. Rusthållaren fick i gengäld vissa skattelättnader. Jag har studererat de Genreralmönsterrullor som skrevs vid respektive kompanis mönstring med vissa år mellan. Däri kan man hitta ryttarens och infanteristens namn, när han blev antagen och mycket annat om soldaten. En detaljerad beskrivning av hans häst finns också med. Även hästens död går oftast att finna där. Man får även reda på hur lång han är , om han är gift, varifrån han kommer m.m. Fler av ryttartorpen och soldattorpen låg på helt andra platser än vad de senare soldattorpen låg/ligger, det kommer så småningom på hemsidan också.

Bild från Generalmönsterrullan över 1:a  Kungl.Livgrenadjäregementet soldattorp 76,77 och 78 år 1884

Carl Alfred Köhl,1844-1891. Livgrenadjär i torp nr 62, Kölbäcketorpet mellan 1865 och 1891

Elfvestad socken uti Bobergs Härad var indelat enligt följande: Wreta Kloster Kompani, 1:a Kungliga Livgrenadjärregementet 10 rotar. Grenadjärtorp nr.72, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82. Bergslags Kompani, 2:a Kungliga Livgrenadjärregementet 13 rotar. (14) Grenadjärtorp nr.40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48. 49, 50, 52, 62. ( nr 51 låg också i Älvestad, även då det tillhörde Kölbeck i Skeppsås) Från 1776 är den första noteringen i husförhörslängderna. Älvestads sista knekt gick ur tiden den 5 sept 1948. En epåk i Sveriges militära historia var tillända. Knektarna formade på sitt sätt landskapet genom den omfattande uppodling av mark som de genomförde. Men vi får inte glömma att hade de inte haft en kvinna vid sin sida som arbetade idogt hade detta inte varit möjligt. Om någon ska ha en medalj så är det hon. Eftersom Älvestad är en lantbrukarbygd är marken fortfarande åkerjord som bär skörd varje år. Jag kommer att bära en bit av detta landskap med mig genom livet,trots att jag inte är född här.Min förhoppning är att någon ska ha glädje av de noteringar som jag samlat.En del kommer att tycka att det är skräp,andra att det är intressant,men hur ni än kommer att tycka så är det en del av vår sockens historia. Älvestad 1993 Tore Eriksson”