Ö’skötska
“Många ord och uttryck, som var allmänt gängse under förra seklet, äro nu, som ovan antytts, helt ur
bruk. Som en liten provkarta på dylika språkblomster, som i upptecknarens barndom var vanliga
åtminstone bland äldre personer, följer här ett konstruerat språkavsnitt, där gamla uttryck och
benämningar, som helt visst för vår tids ungdom kommer att te sig som ren "mesopotamiska", har fått
trängas om utrymmet:” (sätt muspekaren över ordet så ser du vad det betyder)
“De ä kållt å tjälmit i väret i da, å rass säm de ä, så kommer de en närsiling. Rägskörda vart inte så
avlier i fjol å slår inte bra te ve trysken. Sist vi trask vart de inte stor dräse frå de vi åt dagle på mäern
te aftavarsdags. I märse to fajen å moja en fartägel förbi karrgårn utåt ägera för te si, hurdant de va
ätter regnet. I sunkera sto de glavatten. Kalle å ja, sam va me, skulle kampä hem. Kalle va gyktier å
knartä på de värste han kunne på den julpie väjen. Når han kom fram, va han så flåsmätter, så han
kippa ätter ånnen, men färst kom han i allä fall å va inte lite katier över dä. Hemkomna, geck vi in i
fäjset, där köna sto å dröpjä. Vi ukte på oxa. De ä rediä oxä vi har, fråärn ä över fjortan kvarter, teärn trettan. Vi skulle
körä i träet, sam ä fullt å örsle. Kalle höllt i kroken, å ja körde. På hemväjen to vi me äss ett helt lass trärsel ätter en
nerriven gärsgåI. De vart så mycke, att vi knappt kunne vålvetät på vangen, de sto högt över rungera. Sen skulle vi hugga
vejer te den nye gärsgårn. Kalles yx va bäl, så vi skulle slipä na. På rackerskap dro ja slipsten ånsors, men då ska ni si,
att Kalle vart arger a knysträ me näven åt mej, å sen skuff e han te mej, så ja tappte myssa. Härte dej sa ja, å hur ja
lanträ me'n, så vart han goer igen, å så to vi varann i hånn på att vi skulle va sams, men äm e stunn va vi i gång igen me
te feläs å käbbläs. På kvällen tyckte fajen, att vi vatt molvatä te arbetä, å att de va våll, att träet hadde blitt så bra appkört,
å de vart vi inte lite hörkä över. I mära ska vi sättä jolpra . Om torsdä ä de vafferdan, då får vi ätä vaffler, å de tycker
varsken Kalle eller ja illä äm.
Utdrag ur faximilen “Älvestad socken från äldre tid - kommunal historik och tidskrönika” från 1952 av Arvid Tegni
utgiven av Älvestad Hembygdsförening 1994
Förstår du det här?
Historia