knektar

Historia

Knekttorpen i Älvestad

Om man säjer “indelt soldat”, så tänker nog många på Vilhelm Mobergs roman om “Rasken”. Huvudpersonen Gustaf Rask var ett typexempel på hur "det ständiga knektehållet" fungerade. Det var en del av Indelningsverket som var ett personalfinansieringssystem inom svenska staten och försvaret och grundat på naturahushållning.Det syftade på det faktum att inkomsterna från vissa gårdar avsattes som lön åt olika grupper t.ex. soldater, men även officerare, civila ämbetsmän, präster och klockare avlönades på detta sätt. Gustav II Adolf fastställde 1634 den regementsorganisation som kom att bestå till våra dagar. Truppförbanden rekryterades, förlades och underhölls såsom landskapsregementen och rekryteringen skedde genom utskrivning som beordrades av kungen. Infanteriets manskap hölls som ett så kallat ständigt knekthåll av allmogen genom rotering: varje landskap eller län åtog sig att utrusta ett regemente om 1 200 man i åtta kompanier som bestod av 150 man. Två eller flera gårdar, tillsammans minst två mantal, skulle tillsammans bilda en rote, och rekrytera och försörja en soldat; var gårdarna mindre än ett mantal fick fler gårdar gå samman. Den indelte soldaten skulle i de flesta landskap ha en bostad med tillhörande markbit, så kallat soldattorp. Om marken inte var bördig nog att försörja sig på skulle soldaten kompenseras. Han skulle även få lön. På grund av alla förmåner var det under det ständiga knekthållet många yngre bondsöner (som inte skulle efterträda fadern på gården) som föredrog att värvas som soldat framför att bli dräng. Bönderna hade i fredstid maximalt tre månader på sig att tillsätta vakanta platser, och i annat fall utdömdes böter och en av rotehållarna fick gå ut som soldat. I slutet av 1690-talet var indelningsverket infört i nästan alla de landskap i vilket det skulle vara bas för rekryteringen. Det bestod då av 25 000 fotsoldater, 11 000 ryttare och 6 000 båtsmän. Det fanns fortfarande många värvade legoknektar i den Svenska hären, och tillsammans kunde Sverige mobilisera 76 000 man, dubbelt så många i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land. Under 1800-talet ifrågasattes indelningsverket allt oftare, naturligt nog framför allt från bondeståndets håll, eftersom det var bönder som stod för kostnaderna. Värnpliktsarméer infördes i allt fler länder och dessa kunde utrusta numerärt betydligt större truppmängder, och i militär träning kunde de indelta soldaterna inte heller mäta sig med värvade trupper. Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att indelningsverket successivt skulle ersättas med värnplikt. Avvecklingens avslutande del genomfördes 1901. De redan anställda knektarna fick dock rätt att fortsätta att tjänstgöra så länge de önskade. Den siste indelte soldaten, korpral Knut Ramén, fullgjorde trots en synnerligt hög ålder, fortfarande sina kontrakterade repetitionsövningar vid Upplands regemente (I 8), som då bytt namn till Upplands regemente (S 1), i Uppsala ända till år 1971. Källa: Wikipedia Soldattorpet Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller "hyresgäster". Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp. In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en "syn", det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en "torpsyn" vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid. Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp. Källa: Wikipedia

Historik

Läs mer om soldattorp

Tore Eriksson har gjort ett gediget forskningsarbete med att ta fram data och info om Älvestads knektar, deras familjer och deras hem. Vi läser Tores förord ... “Från ryttare till allmän värnplikt. Indelningsverkets knektar i Älvestad socken uti Bobergs härad åren 1776-1948. Sammanställt av Tore Eriksson Vi bär alla på ett landskap. Något vi själva formar,men som i sin tur danar oss. Människan är landskapet och landskapet människan. Det är ett samspel av kärlek och trygghet,sorg och möda.Och inte minst tid. Denna samnanställning har kostat mig både möda och tid men nu är den färdig. Min samnanställning av Älvestads knektar gör inte anspråk på att vara hundraprocentig .Jag har försökt att få med alla data om den indelte soldatens familjeförhållande.Elfvestads,(gammal stavning),knektar är säkert inte unika på något sätt.Möjligen för att torpen låg tätt just i den så kallade "Drottninggatan. Av de 23 som fanns i socknen låg 12 vid eller i nära anslutning till vägen. Drottninggatan är en två kilometer rak vägsträckning,rakt igenom den forna sockenmarken,med Älvans Stationshus och Bobergs Häradsallmänning i ena ändan och vägen mellan Klockrike och Skeppsås i den andra. Vid storskiftet 1769 lades den ut som vallgata för nötkreatur,hela 10 alnar bred(= ca.6 meter). Vid laga skifte den 26 mars 1859 blev den betydligt smalare får vi förmoda. Det finns fortfarande knekttorp som har sitt utseende kvar,men det stora flertalet är tyvärr rivna eller ombyggda. Man kan säga att nittonhundratalet har varit nydaningens tid då det har gällt bostäder och att tidens tand farit illa fram med de gamla husen. Det har varit ett tidsödande arbete men samtidigt mycket stimulerande att följa den indelte soldatens liv i deras torp. Barnaskaran var ofta stor men sjukdom och umbäranden gjorde att många gick bort i unga år. Under resans gång, (man kan se det som en resa genom tiden), har jag träffat på familjer som mist två, tre och fyra barn under kort tid. Djupt gripen av familjens öde har jag förstulet torkat bort en tår i ögonvrån. Elfvestad socken uti Bobergs Härad var indelat enligt följande: Wreta Kloster Kompani, 1:a Kungliga Livgrenadjärregementet 10 rotar. Grenadjärtorp nr.72, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82. Bergslags Kompani, 2:a Kungliga Livgrenadjärregementet 13 rotar. Grenadjärtorp nr.40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48. 49, 50, 52, 62. Från 1776 är den första noteringen i husförhörslängderna. Älvestads sista knekt gick ur tiden den 5 sept 1948. En epåk i Sveriges militära historia var tillända. Knektarna formade på sitt sätt landskapet genom den omfattande uppodling av mark som de genomförde. Men vi får inte glömma att hade de inte haft en kvinna vid sin sida som arbetade idogt hade detta inte varit möjligt. Om någon ska ha en medalj så är det hon. Eftersom Älvestad är en lantbrukarbygd är marken fortfarande åkerjord som bär skörd varje år. Jag kommer att bära en bit av detta landskap med mig genom livet,trots att jag inte är född här.Min förhoppning är att någon ska ha glädje av de noteringar som jag samlat.En del kommer att tycka att det är skräp,andra att det är intressant,men hur ni än kommer att tycka så är det en del av vår sockens historia. Älvestad 1993 Tore Eriksson”

Sammanställning över Wreta Kloster Kompani, 1:a Kungliga Livgrenadjärregementet, Älvestad, 10 rotar, här.